Cellprov...
Jaha. Ännu en myt är krossad. VEM i hela världen är det som tutat i mig att man tar och knipsar bort lite från livmodertappen när man gör cellprov? Vem är egentligen fel ord - eftersom jag hört det från många och på fler olika håll. Cellprovet var en baggis - inget alls att vara nervös för! :)
Nu filmer! :D
Miiqa - japp, jag har sett The Butterfly Effect. Mycket bra film!
Jeanette - jag kan absolut inte se Rädda Willy-filmerna, jag gråter å gråter. De andra filmerna du nämnde har jag inte sett faktiskt.
Ja jo, ni läste rätt - det där med gråter. Det må vara så att jag älskar skräckfilmer o dyl men jag är fortfarande en liten softis som gråter för minsta lilla på film. Klarar för sjutton inte ens av att se Lejonkungen. Då menar jag inte när Simbas pappa dör - givetvis gråter jag då med, men för mig börjar det redan när Simba föds och hålls upp för allmän beskådan inför hela riket. Det är ju så himla fint att jag får ont i hjärtat - och så bölar jag. Jag grät ju till och med när jag var och såg den första Transformers-filmen på bio.
Något av det värsta i gråtväg var dock när jag en dag kollade på De Dimhöljda Bergens Gorillor, en riktigt gråtis som handlar om Dian Fosseys liv tillsammans med Afrikas bergsgorillor. KLART sevärd! Direkt efter den filmen kollade jag på Project X, en film om en militär som skall jobba med chimpanser i något som kallas just Project X. Denna film är kanske inte speciellt bra, egentligen, men att se den direkt efter De Dimhöjlda Bergens Gorillor blev lite för mycket! haha
Nu filmer! :D
Miiqa - japp, jag har sett The Butterfly Effect. Mycket bra film!
Jeanette - jag kan absolut inte se Rädda Willy-filmerna, jag gråter å gråter. De andra filmerna du nämnde har jag inte sett faktiskt.
Ja jo, ni läste rätt - det där med gråter. Det må vara så att jag älskar skräckfilmer o dyl men jag är fortfarande en liten softis som gråter för minsta lilla på film. Klarar för sjutton inte ens av att se Lejonkungen. Då menar jag inte när Simbas pappa dör - givetvis gråter jag då med, men för mig börjar det redan när Simba föds och hålls upp för allmän beskådan inför hela riket. Det är ju så himla fint att jag får ont i hjärtat - och så bölar jag. Jag grät ju till och med när jag var och såg den första Transformers-filmen på bio.
Något av det värsta i gråtväg var dock när jag en dag kollade på De Dimhöljda Bergens Gorillor, en riktigt gråtis som handlar om Dian Fosseys liv tillsammans med Afrikas bergsgorillor. KLART sevärd! Direkt efter den filmen kollade jag på Project X, en film om en militär som skall jobba med chimpanser i något som kallas just Project X. Denna film är kanske inte speciellt bra, egentligen, men att se den direkt efter De Dimhöjlda Bergens Gorillor blev lite för mycket! haha
Läkarbesöket...
Mja, läkarbesöket gick bra. Först lite allmänt prat om obesitaskirurgi som det så fint heter. Det vill säga fetmaoperation. Det verkar inte som att landstinget gör Sleeve operationen utan endast Gastric Bypass - men ja, då får det bli en sådan om det här går vägen. Efter mycket prat så kollade vi längd (163 cm) och vikt (idag 96,9 kg = BMI 36,5). Blodtrycket var inte så trevligt. 141/118 och vilopuls på 97. Min doktor höjde doseringen på en av mina mediciner och hoppades att det ska få ner hjärtfrekvensen lite, då blir blodtrycket bättre också. Sen blev det lite mer prat och remiss skickades till St Görans sjukhus. Väntetiden för Gastric Bypass är 12 veckor. Nu vet jag inte om det är totalt från det att remiss är inkommen eller om det är efter man fått tid för undersökning - vilket skulle ta ca 6 veckor från det att remiss inkommit. Hur som helst så är det kortare väntetid än jag trodde det skulle vara.
Nu börjar väntan på svar på remissen.
Nästa måndag ska jag tillbaka till vårdcentralen och ta massa prover. Levervärde, blodsocker, kolesterol mm. Ska säga till att jag vill veta vilken blodgrupp jag har också - för det har jag ingen som helst aning om.
Nu är jag trött och ska gå och sova. Inte nog med att jag kommer hem denna tid efter jobbet - jag måste dessutom upp tidigt i morgon - kom på att jag ska ta cellprov... Har faktiskt aldrig gjort det - så det är på tiden - men jag är riktigt orolig för det... Gör det ont? Blöder man? Jag ska i alla fall inte skjuta upp det den här gången, eller glömma bort det som jag faktiskt brukar göra.
Hmm - blir många besök till Vårdcentralen just nu...
Nu börjar väntan på svar på remissen.
Nästa måndag ska jag tillbaka till vårdcentralen och ta massa prover. Levervärde, blodsocker, kolesterol mm. Ska säga till att jag vill veta vilken blodgrupp jag har också - för det har jag ingen som helst aning om.
Nu är jag trött och ska gå och sova. Inte nog med att jag kommer hem denna tid efter jobbet - jag måste dessutom upp tidigt i morgon - kom på att jag ska ta cellprov... Har faktiskt aldrig gjort det - så det är på tiden - men jag är riktigt orolig för det... Gör det ont? Blöder man? Jag ska i alla fall inte skjuta upp det den här gången, eller glömma bort det som jag faktiskt brukar göra.
Hmm - blir många besök till Vårdcentralen just nu...
Måndag = läkarbesök
Jaha. Så var det måndag. Läkartid idag kl 14.00. Ska bli spännande att höra vad farbror Doktorn har att säga.
Känner mig fortfarande inte helt 100 i kroppen, lite snuvig och ont i huvudet. Får peta i mig ett par alvedon och ta lite nässpray så reder det sig nog.
Söndagen ägnades åt att göra så lite som möjligt på så lång tid som möjligt. Maten gick det ganska bra med. 2 rostade mackor med ost till frukost (jag vet rostade mackor är inte bra - men det är iaf fullkornsbröd). Korvstroganoff och pasta till lunch/middag. Det är knappast idealiskt - jag vet. 3 mål mat om dagen och så mellanmål - det är så det ska vara. Det är dock så infernaliskt svårt att hålla för mig. Det blir antingen frosseri eller alldeles för lite mat... Vill inte frossa - så jag väljer att äta bara när det känns fullständigt nödvändigt.
Jag funderade lite på igår om jag skulle dryga ut min kära lilla blogg med att skriva om annat än bara mat och vikt - antar att det kan bli lite tjatigt i längden. Vad skulle jag då skriva om, var frågan. Kläder och mode? Nja, jag är väl den mest ointresserade personen när det kommer till dessa saker. Visst köper jag kläder och skor ibland - men det är knappast något att skriva om. Det finns massa små tonårstjejer som skriver om mode osv - de kan få vara ytliga alldeles på egen hand! Relationer då? Hmmm - relationer som gått åt helvete kanske, och det är väl kanske ingen höjdare att läsa om heller. Böcker och filmer? Ja, det skulle väl vara det isf. I alla fall filmer. Frågan är väl hur många som faktiskt skulle uppskatta mina små recensioner av allsköns skräckfilmer. Jag är skräckfilmsfanatiker!!! Älskar skräck, all form av skräck, rysare, splatter, psykologiska thrillers osv.
Någon av er kära läsare som delar min passion för skräckfilmer? Ge mig gärna tips på er favoritfilm. Om ni inte gillar skräckfilmer så kan ni självklart berätta om er favoritfilm ändå!
Nu ska jag hoppa in i duschen. Jag återkommer senare med en update när jag varit hos läkaren!
Känner mig fortfarande inte helt 100 i kroppen, lite snuvig och ont i huvudet. Får peta i mig ett par alvedon och ta lite nässpray så reder det sig nog.
Söndagen ägnades åt att göra så lite som möjligt på så lång tid som möjligt. Maten gick det ganska bra med. 2 rostade mackor med ost till frukost (jag vet rostade mackor är inte bra - men det är iaf fullkornsbröd). Korvstroganoff och pasta till lunch/middag. Det är knappast idealiskt - jag vet. 3 mål mat om dagen och så mellanmål - det är så det ska vara. Det är dock så infernaliskt svårt att hålla för mig. Det blir antingen frosseri eller alldeles för lite mat... Vill inte frossa - så jag väljer att äta bara när det känns fullständigt nödvändigt.
Jag funderade lite på igår om jag skulle dryga ut min kära lilla blogg med att skriva om annat än bara mat och vikt - antar att det kan bli lite tjatigt i längden. Vad skulle jag då skriva om, var frågan. Kläder och mode? Nja, jag är väl den mest ointresserade personen när det kommer till dessa saker. Visst köper jag kläder och skor ibland - men det är knappast något att skriva om. Det finns massa små tonårstjejer som skriver om mode osv - de kan få vara ytliga alldeles på egen hand! Relationer då? Hmmm - relationer som gått åt helvete kanske, och det är väl kanske ingen höjdare att läsa om heller. Böcker och filmer? Ja, det skulle väl vara det isf. I alla fall filmer. Frågan är väl hur många som faktiskt skulle uppskatta mina små recensioner av allsköns skräckfilmer. Jag är skräckfilmsfanatiker!!! Älskar skräck, all form av skräck, rysare, splatter, psykologiska thrillers osv.
Någon av er kära läsare som delar min passion för skräckfilmer? Ge mig gärna tips på er favoritfilm. Om ni inte gillar skräckfilmer så kan ni självklart berätta om er favoritfilm ändå!
Nu ska jag hoppa in i duschen. Jag återkommer senare med en update när jag varit hos läkaren!
Tråklördag
Har spenderat lördagen med att göra absolut ingenting. Känner mig lite hängig. Det har gått sisådär med maten. 2 knäcke med ost till frukost. Pannbiff till lunch. Middag blev det inget av med - börjar dock bli hungrig nu. Går antingen och lägger mig hungrig eller så blir det en knäcke au naturel. Har inte bestämt mig ännu.
Mitt minne är inte knasigt också. Tänkte på något tidigare som jag kände att jag ville dela med mig av här - men har så klart glömt bort vad det var. Kanske kommer på det igen någon annan dag.
I morgon är det söndag, eller ja, egentligen är det ju söndag nu och har varit det i ca 20 min... Känner mig fruktansvärt osocial men funderar på att ändå dra iväg till en vän. Får se hur det känns i morgon. Jag blir lätt osocial när det är något jag är nervös eller spänd inför - och snart är det ju måndag = läkarbesök.
Jaja, nu är det sovdags.
Mitt minne är inte knasigt också. Tänkte på något tidigare som jag kände att jag ville dela med mig av här - men har så klart glömt bort vad det var. Kanske kommer på det igen någon annan dag.
I morgon är det söndag, eller ja, egentligen är det ju söndag nu och har varit det i ca 20 min... Känner mig fruktansvärt osocial men funderar på att ändå dra iväg till en vän. Får se hur det känns i morgon. Jag blir lätt osocial när det är något jag är nervös eller spänd inför - och snart är det ju måndag = läkarbesök.
Jaja, nu är det sovdags.
Inte fuska???
Reflektion efter Jeanettes kommentar som var följande:
"Vad är det jag läser? Pepparkakor... massa rostade mackor?? Vad hände med din fina kost? ;) Kom igen gumman, det är helg kämpa på, gör lunchlådor eller något ;) Ge inte in för de där dåliga vanorna! Kick i baken Inte fuska ;)"
Jag kanske inte har varit helt tydlig här. Jag följer ingen diet eller något viktminskningsprogram just nu. Detta eftersom jag fortfarande saknar den inspiration som krävs. "Vad hände med din fina kost? ;)" Ja, det kan man ju undra, jag undrar mest vad min "fina kost" har bestått av medan jag skrivit den här bloggen. Eller talar den där flirtgubben sitt tydliga språk som heter Ironi?
Denna kommentar var säkert välmenad - men det verkar som personen i fråga inte har läst min blogg tillräckligt väl - utan tror att jag är en av alla de som faktiskt HAR en viktminskningsplan. Det har jag inte - inte än.
Lunchlådor är dock en bra grej, IBLAND. Då finns maten där. Färdig. Bara att värma och äta... Ja, ni kanske förstår problemet.
Det första steget för MIG är inte att göra upp en plan med delmål och mål. Mitt första steg är att att få någon som helst kontroll över mitt ätande. Annars vet jag att jag kommer misslyckas fatalt. First things first.
För övrigt tror jag inte på förbud - oavsett vilken diet man håller sig till. Förbud föder skuldkänslor vilket i MITT fall föder ett behov av att äta. Jag kommer, oavsett viktminskningsmetod, tillåta mig själv att äta ALLT - om än i liten skala. Blir jag jävligt sugen på en bulle tex, så kan jag tillåta mig själv att ta en halv. Sugen på choklad, ta en ruta i stället för en hel chokladkaka. Det är bättre att ta något LITET när man blir sugen i stället för att förbjuda sig och sedan frossa som en galning när man inte längre kan motstå frestelserna. Det är i alla fall så jag funkar. Kanske inte är idealiskt enligt alla expertdietister och liknande men men.
Ni som nu faktiskt har läst min blogg från början förstår varför det är viktigt att jag får kontroll över mitt ätande INNAN jag börjar något som helst viktminskningsprogram.
Denna blogg är - som jag tidigare sagt - ett steg i rätt riktning då mitt ätande blir mer visuellt för mig själv.
Skönt väder idag för övrigt. Kanske ska plugga i skönt musik i öronen och ge mig ut på en promenad lite senare... Får se hur det blir med det - har bestämt för mig att det var något jag skulle göra idag. Måste bli bättre på att skriva upp saker.
Nu kaffe!
"Vad är det jag läser? Pepparkakor... massa rostade mackor?? Vad hände med din fina kost? ;) Kom igen gumman, det är helg kämpa på, gör lunchlådor eller något ;) Ge inte in för de där dåliga vanorna! Kick i baken Inte fuska ;)"
Jag kanske inte har varit helt tydlig här. Jag följer ingen diet eller något viktminskningsprogram just nu. Detta eftersom jag fortfarande saknar den inspiration som krävs. "Vad hände med din fina kost? ;)" Ja, det kan man ju undra, jag undrar mest vad min "fina kost" har bestått av medan jag skrivit den här bloggen. Eller talar den där flirtgubben sitt tydliga språk som heter Ironi?
Denna kommentar var säkert välmenad - men det verkar som personen i fråga inte har läst min blogg tillräckligt väl - utan tror att jag är en av alla de som faktiskt HAR en viktminskningsplan. Det har jag inte - inte än.
Lunchlådor är dock en bra grej, IBLAND. Då finns maten där. Färdig. Bara att värma och äta... Ja, ni kanske förstår problemet.
Det första steget för MIG är inte att göra upp en plan med delmål och mål. Mitt första steg är att att få någon som helst kontroll över mitt ätande. Annars vet jag att jag kommer misslyckas fatalt. First things first.
För övrigt tror jag inte på förbud - oavsett vilken diet man håller sig till. Förbud föder skuldkänslor vilket i MITT fall föder ett behov av att äta. Jag kommer, oavsett viktminskningsmetod, tillåta mig själv att äta ALLT - om än i liten skala. Blir jag jävligt sugen på en bulle tex, så kan jag tillåta mig själv att ta en halv. Sugen på choklad, ta en ruta i stället för en hel chokladkaka. Det är bättre att ta något LITET när man blir sugen i stället för att förbjuda sig och sedan frossa som en galning när man inte längre kan motstå frestelserna. Det är i alla fall så jag funkar. Kanske inte är idealiskt enligt alla expertdietister och liknande men men.
Ni som nu faktiskt har läst min blogg från början förstår varför det är viktigt att jag får kontroll över mitt ätande INNAN jag börjar något som helst viktminskningsprogram.
Denna blogg är - som jag tidigare sagt - ett steg i rätt riktning då mitt ätande blir mer visuellt för mig själv.
Skönt väder idag för övrigt. Kanske ska plugga i skönt musik i öronen och ge mig ut på en promenad lite senare... Får se hur det blir med det - har bestämt för mig att det var något jag skulle göra idag. Måste bli bättre på att skriva upp saker.
Nu kaffe!
En ny dag.
Igår var ju ingen höjdare. Funderade på om jag började bli lite krasslig... Innan jag skrev gårdagens inlägg hade jag sovit 2 timmar. Efteråt visste jag inte om jag skulle kunna somna om - men det gick alldeles utmärkt och jag sov 11 timmar till. 13 timmar totalt. Idag mår jag mycket bättre och kan konstatera att jag kanske bara behövde sova ut ordentligt.
Den här dagen har gått sisådär. Matmässigt: 2 mackor med ost till frukost. 2 tuggor på en hambugare (smakade skit) och några halvkalla pommes till lunch. Hungrig som fan vid 16 - men fortfarande på jobbet så fick bli två rostade mackor med smör för att få i mig något alls. Kom hem och orkade inte laga mat men såg att det fanns en bit mjuk pepparkaka och 2 rader mjölk-jävla-choklad - så det fick duga.
Har ingen som helst inspiration just nu. Har iaf fortfarande inte rört bullarna i frysen!!! De ligger där och ropar mitt namn förföriskt - men jag försöker att inte höra...
Något som faktiskt hjälper mig att INTE äta de där förbaskade bullarna är att jag måste berätta för er som läser detta att jag åt dem. Jaja, visst skulle jag kunna äta dem och välja att inte skriva om det - men det skulle ju vara detsamma som att ljuga - både för mig själv och för er. Då försvinner ju hela poängen med den här bloggen...
Jag vill passa på att tacka alla som peppar mig med kommentarer! Jag tror inte ni förstår hur mycket ett par små ord kan betyda!!! Jag vet att mina dagar kanske kan verka som misslyckande på misslyckande när ni läser om dem - med bullar hit och choklad dit och totalt ovettigt ätande i största allmänhet - men tro mig - utan den här bloggen och era kommentarer som stöd så hade det varit så mycket värre. Det känns skönt att NI tror på mig - speciellt om jag känner att jag själv inte gör det...
Den här dagen har gått sisådär. Matmässigt: 2 mackor med ost till frukost. 2 tuggor på en hambugare (smakade skit) och några halvkalla pommes till lunch. Hungrig som fan vid 16 - men fortfarande på jobbet så fick bli två rostade mackor med smör för att få i mig något alls. Kom hem och orkade inte laga mat men såg att det fanns en bit mjuk pepparkaka och 2 rader mjölk-jävla-choklad - så det fick duga.
Har ingen som helst inspiration just nu. Har iaf fortfarande inte rört bullarna i frysen!!! De ligger där och ropar mitt namn förföriskt - men jag försöker att inte höra...
Något som faktiskt hjälper mig att INTE äta de där förbaskade bullarna är att jag måste berätta för er som läser detta att jag åt dem. Jaja, visst skulle jag kunna äta dem och välja att inte skriva om det - men det skulle ju vara detsamma som att ljuga - både för mig själv och för er. Då försvinner ju hela poängen med den här bloggen...
Jag vill passa på att tacka alla som peppar mig med kommentarer! Jag tror inte ni förstår hur mycket ett par små ord kan betyda!!! Jag vet att mina dagar kanske kan verka som misslyckande på misslyckande när ni läser om dem - med bullar hit och choklad dit och totalt ovettigt ätande i största allmänhet - men tro mig - utan den här bloggen och era kommentarer som stöd så hade det varit så mycket värre. Det känns skönt att NI tror på mig - speciellt om jag känner att jag själv inte gör det...
Sjuk?
Mår inget vidare alls. Varken fysiskt och psykiskt.
Det känns lite som jag börjar bli sjuk - fysiskt.
Jag har länge vetat att jag inte är riktigt riktig - psykiskt.
Fysiskt känns det som jag blivit överkörd av ett tåg.
Psykiskt känns det - ja - ungefär likadant.
Vad jag har ätit idag vill jag inte ens gå in på.
Den här dagen har helt enkelt gått käpprätt åt helvete.
JAG STRYKER ETT STRECK ÖVER DEN HÄR DAGEN
I morgon är en annan dag!
Det känns lite som jag börjar bli sjuk - fysiskt.
Jag har länge vetat att jag inte är riktigt riktig - psykiskt.
Fysiskt känns det som jag blivit överkörd av ett tåg.
Psykiskt känns det - ja - ungefär likadant.
Vad jag har ätit idag vill jag inte ens gå in på.
Den här dagen har helt enkelt gått käpprätt åt helvete.
JAG STRYKER ETT STRECK ÖVER DEN HÄR DAGEN
I morgon är en annan dag!
Gårdagen
Igår höll det på att bli en ordentlig frossardag. Började dagen med 2 knäckemackor med ost. Sedan åkte jag en buss senare än vanligt till jobbet och hade inte tid att stanna till i Skäholmens Food Court och käka någon smarrig lunch, som jag efteråt hade funnit totalt onödig. Åt en tekaka med smör och ost när jag kommit till jobbet. Sedan blev det en sån där Findus färdigrätt till middag, Ostschitzel med potatis och bea-sås. Dock blev det bullbak på jobbet och jag var så klart tvungen att smaka en när de var klara... Smaka två till och med. När jag kom hem tryckte jag i mig två rostade mackor med ost.
Den dagliga promenaden på jobbet uteblev då han jag jobbar hos kände sig småkrasslig och det blåste småjävlar ute.
Jag sa att det höll på att bli en frossardag. Jag har en påse bullar i frysen efter syrran bakade. Tog fram den efter jag tryckt i mig mackorna i går kväll. La tillbaka den utan att ta någon även fast jag hade velat ta fram 3-4 bullar, värma dem i micron och trycka i mig dem tillsammans med ett stort glas kall mjölk. Det hade förmodligen gått lika fort för mig att trycka 4 bullar som det tar för en "normal" person att äta en bulle. Jag hade förmodligen inte njutit av de förbaskade bullarna heller. Men - jag la i alla fall in påsen igen utan att ta fram någon bulle. Tog ett litet glas mjölk bara och gick sedan och la mig. Hade jag tagit de där bullarna så hade det inte bara lett till att jag fått ångest utan jag hade även tryckt i mig något mer. Kanske fler bullar, kanske mer mackor eller kanske bara stått och hyvlat skiva på skiva av osten kanske med lite majonnäs på.
Somnade utan att ta sömntablett! Väldigt skönt! Vaknade av mig själv vid 10.30 och kände mig utvilad, eller mer utvilad än de senaste dagarna i alla fall.
Nu är det bara 5 dagar och 2,5 timmar kvar tills jag ska träffa doktorn. Domedagen närmar sig!
Ja just det, jag har som projekt den här veckan att ta bilder på min kropp och lägga upp. Fick inspiration när jag såg att Zandra gjort det... Jag drar mig för det eftersom jag absolut inte tycker om att se min egen kropp. Vi får väl se hur det går med det... (Zandras blogg hittar ni här.)
Den dagliga promenaden på jobbet uteblev då han jag jobbar hos kände sig småkrasslig och det blåste småjävlar ute.
Jag sa att det höll på att bli en frossardag. Jag har en påse bullar i frysen efter syrran bakade. Tog fram den efter jag tryckt i mig mackorna i går kväll. La tillbaka den utan att ta någon även fast jag hade velat ta fram 3-4 bullar, värma dem i micron och trycka i mig dem tillsammans med ett stort glas kall mjölk. Det hade förmodligen gått lika fort för mig att trycka 4 bullar som det tar för en "normal" person att äta en bulle. Jag hade förmodligen inte njutit av de förbaskade bullarna heller. Men - jag la i alla fall in påsen igen utan att ta fram någon bulle. Tog ett litet glas mjölk bara och gick sedan och la mig. Hade jag tagit de där bullarna så hade det inte bara lett till att jag fått ångest utan jag hade även tryckt i mig något mer. Kanske fler bullar, kanske mer mackor eller kanske bara stått och hyvlat skiva på skiva av osten kanske med lite majonnäs på.
Somnade utan att ta sömntablett! Väldigt skönt! Vaknade av mig själv vid 10.30 och kände mig utvilad, eller mer utvilad än de senaste dagarna i alla fall.
Nu är det bara 5 dagar och 2,5 timmar kvar tills jag ska träffa doktorn. Domedagen närmar sig!
Ja just det, jag har som projekt den här veckan att ta bilder på min kropp och lägga upp. Fick inspiration när jag såg att Zandra gjort det... Jag drar mig för det eftersom jag absolut inte tycker om att se min egen kropp. Vi får väl se hur det går med det... (Zandras blogg hittar ni här.)
Sovdags
Så trött. Vill sova. Utan sömntabletter, blir så seg dagen efter. En vanlig hederlig natts sömn, ska det vara för mycket begärt?
Godnatt!
Godnatt!
Mysig blogg???
Jag förvånas faktiskt över att de finns folk som läser min lilla blogg. Att det finns de som faktiskt kommenterar och verkar uppriktigt intresserade förvånas jag ännu mer över.
Tack för kommentarerna!!!
Dock undrar jag hur vissa personer kan säga "Trevlig blogg" eller "Mysig blogg"... Vad är det för "trevligt" och "mysigt" med den? Ser vissa min ångestfyllda tillvaro som mysig och trevlig? Det känns nästan som att det mer är så att dessa mystrevliga personer inte alls har LÄST min blogg utan bara skriver en kommentar för att få besökare till sin egen trendiga modeblogg. Till er vill jag säga: Tack för att jag förgyllde er dag med lite mys och trevlighet - men den här lilla fetto-bloggen är nog inte rätt sätt att ragga läsare till era egna bloggar. Om ni hade tagit er tid att läsa min blogg så hade ni nog förstått att jag faktiskt heller inte är så vidare värst intresserad av stilettklackar, minikjolar, mingelbilder med sthlms finest och annat ytligt.
Jag kanske överreagerar - i så fall ber jag ödmjukast om ursäkt!
Tack för kommentarerna!!!
Dock undrar jag hur vissa personer kan säga "Trevlig blogg" eller "Mysig blogg"... Vad är det för "trevligt" och "mysigt" med den? Ser vissa min ångestfyllda tillvaro som mysig och trevlig? Det känns nästan som att det mer är så att dessa mystrevliga personer inte alls har LÄST min blogg utan bara skriver en kommentar för att få besökare till sin egen trendiga modeblogg. Till er vill jag säga: Tack för att jag förgyllde er dag med lite mys och trevlighet - men den här lilla fetto-bloggen är nog inte rätt sätt att ragga läsare till era egna bloggar. Om ni hade tagit er tid att läsa min blogg så hade ni nog förstått att jag faktiskt heller inte är så vidare värst intresserad av stilettklackar, minikjolar, mingelbilder med sthlms finest och annat ytligt.
Jag kanske överreagerar - i så fall ber jag ödmjukast om ursäkt!
God morgon?
Klockan ringde för en stund sedan. Drog mig upp ur sängen och fixade lite kaffe. Har sovit ganska gott - efter att ha tagit en sömntablett. Nu är jag uppe i 5 nätter på raken. Men men, kunde varit värre. Har dock inte vaknat tillräckligt för att fundera över om det är en god morgon eller inte. Det småduggar lite och är lite kyligare än igår. Det är skönt då kan jag ha min jacka utan att folk tittar konstigt på mig... Jag gillar hösten och vintern - då förväntas man inte gå halvt avklädd. Sommaren är en plåga. Feta armar och ben som inte kan döljas hur som helst. Hösten och vintern är bra - då kan jag gömma mig.
Jag tror att jag faktiskt bestämmer mig för att det här får vara en ok morgon. Bara ok - inte "god".
Jag tror att jag faktiskt bestämmer mig för att det här får vara en ok morgon. Bara ok - inte "god".
Baddräkter för fetton?
Sitter och slösurfar lite medan jag dricker en kopp te. Har precis tagit två rostade mackor med smör och ost. Var kanske inte så hungrig egentligen, men hade inte ätit något sedan kl 17 och kom precis hem från jobbet. Mina dygn är lite skruvade pga de tider jag jobbar. Jag går sällan upp innan kl 10. Då blir det ju "frukost" vid 11 ungefär. "Lunchen" blir runt 16-17. Middag blir det sällan, utan det blir en macka eller så när jag kommer hem. Riktigt dåligt, jag vet... Men men - det får vara som det är just nu.
Idag åt jag dock en Nacho-tallrik innan jag kom till jobbet - vid 14. Sen pannkakor vid 18. Missade helt att äta innan jag drog till jobbet... Så detta plus mina precis uppätna två rostade mackor är vad jag har fått i mig idag.
Blev en promenad på jobbet också, som vanligt... 45 min bara - men bättre än ingenting.
Lite tur har jag dock. Fick mens idag - vilket betyder att jag kan ha det som ursäkt för att slippa visa mig i baddräkt i badhuset i morgon. Personen jag är assistent åt skall nämligen simma varje tisdag. Har bävat som fan för att behöva dra på mig en baddräkt och fläska ut mig. Slipper som sagt denna veckan. Vet för övrigt inte om jag har någon baddräkt jag kan ha heller. Kanske får köpa en. Kan se det framför mig...
Går in på Stadium eller något och frågar någon som jobbar där var de har baddräkter. De pekar åt nåt håll och jag går dit. Kollar igenom baddräkterna och inser att alla är för personer modell benrangel med supertunna axelband och konstiga skärningar hit och dit som skulle få mig att se ut som en missbildad kassler... Hoppas att ingen sett mig, förutom personen jag frågade när jag kom in, och går snabbt därifrån.
Någon som vet var de har baddräkter i rimlig prisklass för fetton?
Gärna någon som håller upp brösten lite också - kupor med bågar skulle vara det bästa. Då slipper brösten hänga ner och se ut som konstiga lodräta valkar ovanför mina vågräta valkar...
Tror det är dags att sova nu - kanske slänga på någon film och hoppas på att jag kan somna till den utan att peta i mig en sömntablett ikväll. 4 kvällar på rad med sömntabletter - det är oftare än vanligt. Brukar ta max 2 kvällar i rad, sedan brukar det funka att somna utan ett tag. Återkommer med besked i morgon!
God natt!
Idag åt jag dock en Nacho-tallrik innan jag kom till jobbet - vid 14. Sen pannkakor vid 18. Missade helt att äta innan jag drog till jobbet... Så detta plus mina precis uppätna två rostade mackor är vad jag har fått i mig idag.
Blev en promenad på jobbet också, som vanligt... 45 min bara - men bättre än ingenting.
Lite tur har jag dock. Fick mens idag - vilket betyder att jag kan ha det som ursäkt för att slippa visa mig i baddräkt i badhuset i morgon. Personen jag är assistent åt skall nämligen simma varje tisdag. Har bävat som fan för att behöva dra på mig en baddräkt och fläska ut mig. Slipper som sagt denna veckan. Vet för övrigt inte om jag har någon baddräkt jag kan ha heller. Kanske får köpa en. Kan se det framför mig...
Går in på Stadium eller något och frågar någon som jobbar där var de har baddräkter. De pekar åt nåt håll och jag går dit. Kollar igenom baddräkterna och inser att alla är för personer modell benrangel med supertunna axelband och konstiga skärningar hit och dit som skulle få mig att se ut som en missbildad kassler... Hoppas att ingen sett mig, förutom personen jag frågade när jag kom in, och går snabbt därifrån.
Någon som vet var de har baddräkter i rimlig prisklass för fetton?
Gärna någon som håller upp brösten lite också - kupor med bågar skulle vara det bästa. Då slipper brösten hänga ner och se ut som konstiga lodräta valkar ovanför mina vågräta valkar...
Tror det är dags att sova nu - kanske slänga på någon film och hoppas på att jag kan somna till den utan att peta i mig en sömntablett ikväll. 4 kvällar på rad med sömntabletter - det är oftare än vanligt. Brukar ta max 2 kvällar i rad, sedan brukar det funka att somna utan ett tag. Återkommer med besked i morgon!
God natt!
1 vecka kvar...
Nu är det en vecka och 2,5 timmar kvar tills jag ska träffa doktorn och diskutera möjligheter för viktoperation... Spännande!!
Jag vet att det kanske låter på mig som att jag inte alls kämpar för att äta bättre osv osv. Men det är inte helt sant. Jag tänker faktiskt på vad jag äter, hela tiden. Även när jag inte äter tänker jag på vad jag vill äta, vad jag borde äta, vad jag inte ska äta.
Ska snart iväg och jobba. Jobbet innebär 7 timmar i ständig rörelse varav ca 1 timme aktiv promenad med rullstol. Jag jobbar som personlig assistent, så det är inte mycket stillasittande. Den dagliga promenaden är något som är guld värt för mig. Att promenera i lagom rask takt 1 timme medan jag puttar en rullstol i uppförsbackar och håller in den i nerförsbackar är faktiskt väldigt effektivt! Även plana sträckor blir lite tuffare när en rullstol ska köras!
Idag kommer jag äta pannkakor på jobbet. Syrran hade glömt sina färdiglagade pannkakor här igår, så dom tar jag helt enkelt. Innan jag drar till jobbet kommer jag dricka en kopp fullkornsvälling. Det får räcka, är inte alls sugen på något att äta just nu faktiskt.
Kan tänkas att jag tar en sallad innan jag börjar jobba. Så får det nog bli.
Jag vet att det kanske låter på mig som att jag inte alls kämpar för att äta bättre osv osv. Men det är inte helt sant. Jag tänker faktiskt på vad jag äter, hela tiden. Även när jag inte äter tänker jag på vad jag vill äta, vad jag borde äta, vad jag inte ska äta.
Ska snart iväg och jobba. Jobbet innebär 7 timmar i ständig rörelse varav ca 1 timme aktiv promenad med rullstol. Jag jobbar som personlig assistent, så det är inte mycket stillasittande. Den dagliga promenaden är något som är guld värt för mig. Att promenera i lagom rask takt 1 timme medan jag puttar en rullstol i uppförsbackar och håller in den i nerförsbackar är faktiskt väldigt effektivt! Även plana sträckor blir lite tuffare när en rullstol ska köras!
Idag kommer jag äta pannkakor på jobbet. Syrran hade glömt sina färdiglagade pannkakor här igår, så dom tar jag helt enkelt. Innan jag drar till jobbet kommer jag dricka en kopp fullkornsvälling. Det får räcka, är inte alls sugen på något att äta just nu faktiskt.
Kan tänkas att jag tar en sallad innan jag börjar jobba. Så får det nog bli.
Bio = Popcorn... eller?
Sov fruktansvärt dåligt inatt. Var tvungen att peta i mig 2 sömntabletter vid 4.30 för att i över huvudtaget kunna somna. Många tankar som snurrar. Vaknade kl 11.30 och kände mig relativt ok. Gick upp, fixade kaffe och två knäckemackor. Satt vid datorn en stund och tog igen några serier jag försummat ett tag. Käkade en tallrik thaisoppa med kyckling och grönsaker vid 15-tiden.
Senare på kvällen blev det bio med mamma och bror. Vi såg Flickan Som Lekte Med Elden. Den var ok - men inte alls lika bra som föregångaren. Köpte såklart popcorn på bion. En mellanstor - men käkade inte upp allt.
På väg hem stannade jag till för att köpa mjölk och cigaretter (jag vet - rökning är inte bra för blodtrycket osv osv) och slet åt mig en chokladkaka för ovanlighetens skull... Kanske ska ha mens snart - det är i stort sett den enda gången jag köper choklad - även om jag inte är speciellt sugen på det.
Resten av kvällen ägnades åt att fara ut på räddningsuppdrag och sedan åter hem och slösurfa ett tag.
Nu är klockan på tok för mycket och jag borde ha sovit för ganska länge sedan. Ska borsta tänderna och sen hoppa bums ner i säng och hoppas på att jag kan somna. Om inte får det väl bli den lilla sömntabletten igen...
Senare på kvällen blev det bio med mamma och bror. Vi såg Flickan Som Lekte Med Elden. Den var ok - men inte alls lika bra som föregångaren. Köpte såklart popcorn på bion. En mellanstor - men käkade inte upp allt.
På väg hem stannade jag till för att köpa mjölk och cigaretter (jag vet - rökning är inte bra för blodtrycket osv osv) och slet åt mig en chokladkaka för ovanlighetens skull... Kanske ska ha mens snart - det är i stort sett den enda gången jag köper choklad - även om jag inte är speciellt sugen på det.
Resten av kvällen ägnades åt att fara ut på räddningsuppdrag och sedan åter hem och slösurfa ett tag.
Nu är klockan på tok för mycket och jag borde ha sovit för ganska länge sedan. Ska borsta tänderna och sen hoppa bums ner i säng och hoppas på att jag kan somna. Om inte får det väl bli den lilla sömntabletten igen...
Svar på kommentar...
Miiqa skrev:
"Jag förstår att det här är ett jätteproblem för dig och jag vet hur det är att kämpa emot maten. Funderar lite på, har du gått i terapi någon gång?"
Ja, jag har gått i terapi. Det var under den tiden jag var som djupast nere i depression för ett par år sedan. Detta blev dock en dålig upplevelse när personen jag var och pratade med hela tiden ville få det till att jag haft dåliga familjeförhållanden under min uppväxt - något jag absolut inte har haft. Hon var inte intresserad av mina problem - utan bara av en lösning hon tyckte låg nära till hands.
Jag är mycket intresserad av psykologi och har genom att lära känna mig själv och mitt psyke tagit mig ur den djupa depression jag var i för ett par år sedan. Jag är medveten om varför jag känner som jag gör, varför jag reagerar som jag gör. Jag känner även igen tecknen på när jag är på väg ner i depp-träsket igen och ser då till att agera direkt.
Jag vet att min vikt och mitt tänk runt mat osv ÄR ett psykiskt problem men jag är inte redo att försöka hitta någon att prata med än, inte efter min förra dåliga erfarenhet. Jag ser ju dock den här bloggen som ett steg på rätt väg - att på riktigt erkänna för mig själv att jag behöver hjälp.... Även om jag redan vet att jag behöver hjälp så är det här ett sätt för mig att gå från tanke till handling...
Jag funderar även på vad terapi om min vikt kan ge mig. Lära mig älska mig själv? Lära mig stå för att jag är fet? Vad ska det göra för nytta? Jag kommer ju fortfarande vara fet och inte ha kläder som passar när jag går därifrån ;)
"Jag förstår att det här är ett jätteproblem för dig och jag vet hur det är att kämpa emot maten. Funderar lite på, har du gått i terapi någon gång?"
Ja, jag har gått i terapi. Det var under den tiden jag var som djupast nere i depression för ett par år sedan. Detta blev dock en dålig upplevelse när personen jag var och pratade med hela tiden ville få det till att jag haft dåliga familjeförhållanden under min uppväxt - något jag absolut inte har haft. Hon var inte intresserad av mina problem - utan bara av en lösning hon tyckte låg nära till hands.
Jag är mycket intresserad av psykologi och har genom att lära känna mig själv och mitt psyke tagit mig ur den djupa depression jag var i för ett par år sedan. Jag är medveten om varför jag känner som jag gör, varför jag reagerar som jag gör. Jag känner även igen tecknen på när jag är på väg ner i depp-träsket igen och ser då till att agera direkt.
Jag vet att min vikt och mitt tänk runt mat osv ÄR ett psykiskt problem men jag är inte redo att försöka hitta någon att prata med än, inte efter min förra dåliga erfarenhet. Jag ser ju dock den här bloggen som ett steg på rätt väg - att på riktigt erkänna för mig själv att jag behöver hjälp.... Även om jag redan vet att jag behöver hjälp så är det här ett sätt för mig att gå från tanke till handling...
Jag funderar även på vad terapi om min vikt kan ge mig. Lära mig älska mig själv? Lära mig stå för att jag är fet? Vad ska det göra för nytta? Jag kommer ju fortfarande vara fet och inte ha kläder som passar när jag går därifrån ;)
Svar på kommentar...
Bella ställde en bra fråga:
"vrf har du inga bilder på dej sj ? :("
Jo, just nu i detta skede väljer jag att vara anonym. Detta är för att jag, som jag skrev tidigare i första hand skriver den här bloggen för att göra mitt problem visuellt för mig själv. Det är dock inte den enda anledningen.
Jag skäms...
Jag vill inte att mina nära, kära och vänner ska råka hitta den här bloggen och veta precis hur jag mår och känner. Jag vill inte att de ska se hur svag och patetisk jag är.
Utåt visar jag inte hur dåligt jag mår av mitt beteende och min kropp. Jag har kämpat mig upp från en djup depression och jag mår förhållandevis bra psykiskt idag.
Jag är inte redo att erkänna för omvärlden - eftersom jag skäms.
Jag hoppas att jag i framtiden kan stå för den här bloggen som den jag är, med mitt namn och bilder men fram till dess får ni hålla till godo med mina tankar och funderingar.
"vrf har du inga bilder på dej sj ? :("
Jo, just nu i detta skede väljer jag att vara anonym. Detta är för att jag, som jag skrev tidigare i första hand skriver den här bloggen för att göra mitt problem visuellt för mig själv. Det är dock inte den enda anledningen.
Jag skäms...
Jag vill inte att mina nära, kära och vänner ska råka hitta den här bloggen och veta precis hur jag mår och känner. Jag vill inte att de ska se hur svag och patetisk jag är.
Utåt visar jag inte hur dåligt jag mår av mitt beteende och min kropp. Jag har kämpat mig upp från en djup depression och jag mår förhållandevis bra psykiskt idag.
Jag är inte redo att erkänna för omvärlden - eftersom jag skäms.
Jag hoppas att jag i framtiden kan stå för den här bloggen som den jag är, med mitt namn och bilder men fram till dess får ni hålla till godo med mina tankar och funderingar.
Ben & Jerry
Idag har det varit trevligt med middag hos mamma med syster med familj och min bror. Syrran bakade kanelbullar medan mamma förberedde middagen. Min kära syster har nu gått ner 21 kg efter operationen och det syns så fruktansvärt väl på henne. Det är som att någon släppt ut luften ur henne bara.
Dagen slutade med att jag ätit en skål soppa till lunch, 2 av mammas supergoda järpar med pasta och sallad på böngroddar till middag, 2 kanelbullar efter middagen och en halv burk Ben & Jerry-glass senare när jag såg på TV.
Jag sa ju tidigare att jag sällan äter kaffebröd vilket är sant - men fan - finns det nybakade kanelbullar så måste man ju smaka - en av varje sort. Kanel och vanilj. Sen har vi glassen då. Glass är väl mitt största bekymmer. Jag äter det sällan men älskar det. Introducerades nyligen för Ben & Jerrys härliga skapelser. Jag har förstått att deras glass är himmelsk och har därför låtit bli att smaka den då jag vet att jag förmodligen skulle bli hooked direkt - och mycket riktigt. Det räckte med en sked Cookiedough för att jag skulle åka dit. Nu kan jag knappt gå förbi glassdisken utan att rycka åt mig en burk av denna nya drog. Att den är jävligt dyr gör ju inte saken bättre. Jag måste försöka sluta äta den där förbaskade glassen!!!
Ja just det, jag kommer ta för vana att skriva upp vad jag ätit under dagen, åter igen för att göra det mer visuellt för mig själv. Sen kommer det förmodligen bli lite hoppiga och ostrukturerade inlägg då jag skriver precis vad jag tänker just "nu" och inte håller på att tänka igenom det för mycket - detta för att det ska bli så "ärligt" som möjligt.
Just det, syrran har bokat en kryssning för henne, mig och en gemensam vän. Ska bli hur kul som helst men redan nu börjar ångesten för vad jag ska ha på mig. Jag hoppas det finns andra "tjockisar" ombord. Av någon anledning blir jag alltid lite glad när jag ser någon som är fetare än jag är. Sjukt och elakt - jag vet. Men då kanske folk stirrar på henne och skrattar istället för att se mig...
Jag verkligen hoppas att jag kan få en operation genom landstinget. Jag vill dock inte hoppas allt för mycket då jag kommer bli väldigt besviken om jag får avslag.
9 dagar kvar till läkarbesök + förhoppningsvis remiss!
Dagen slutade med att jag ätit en skål soppa till lunch, 2 av mammas supergoda järpar med pasta och sallad på böngroddar till middag, 2 kanelbullar efter middagen och en halv burk Ben & Jerry-glass senare när jag såg på TV.
Jag sa ju tidigare att jag sällan äter kaffebröd vilket är sant - men fan - finns det nybakade kanelbullar så måste man ju smaka - en av varje sort. Kanel och vanilj. Sen har vi glassen då. Glass är väl mitt största bekymmer. Jag äter det sällan men älskar det. Introducerades nyligen för Ben & Jerrys härliga skapelser. Jag har förstått att deras glass är himmelsk och har därför låtit bli att smaka den då jag vet att jag förmodligen skulle bli hooked direkt - och mycket riktigt. Det räckte med en sked Cookiedough för att jag skulle åka dit. Nu kan jag knappt gå förbi glassdisken utan att rycka åt mig en burk av denna nya drog. Att den är jävligt dyr gör ju inte saken bättre. Jag måste försöka sluta äta den där förbaskade glassen!!!
Ja just det, jag kommer ta för vana att skriva upp vad jag ätit under dagen, åter igen för att göra det mer visuellt för mig själv. Sen kommer det förmodligen bli lite hoppiga och ostrukturerade inlägg då jag skriver precis vad jag tänker just "nu" och inte håller på att tänka igenom det för mycket - detta för att det ska bli så "ärligt" som möjligt.
Just det, syrran har bokat en kryssning för henne, mig och en gemensam vän. Ska bli hur kul som helst men redan nu börjar ångesten för vad jag ska ha på mig. Jag hoppas det finns andra "tjockisar" ombord. Av någon anledning blir jag alltid lite glad när jag ser någon som är fetare än jag är. Sjukt och elakt - jag vet. Men då kanske folk stirrar på henne och skrattar istället för att se mig...
Jag verkligen hoppas att jag kan få en operation genom landstinget. Jag vill dock inte hoppas allt för mycket då jag kommer bli väldigt besviken om jag får avslag.
9 dagar kvar till läkarbesök + förhoppningsvis remiss!
Processen
Jag skrev ju i introduktionen att jag har startat en process. Tänkte berätta lite mer om den, och det är bland annat denna process jag kommer skriva om i den här bloggen.
Idag ringde jag till min läkare och sa att jag var intresserad av att veta mer om Sleeve Gastrectomy, en viktminskningsoperation som känns lite mindre extrem än Gastric Bypass. Doktorn frågade om mitt BMI (idag 37) och undrade om jag hade någon form av diabetes, något som ses som en hög riskfaktor vid svår fetma. Jag har ingen diabetes men dock mitt höga blodtryck och han sa att jag skulle komma på besök 28e september - och att han då kan skicka remiss...
Nu vet jag inte riktigt om det görs Sleeve-operationer genom Landstinget. En närstående gjorde en sådan operation privat - vilket kostade ca 100.000 kr - något jag inte har råd med. Dock, efter att ha sett hennes resultat (-20 kg på 3 månader) så har jag noga övervägt detta alternativ. Visar det sig att Landstinget inte gör Sleeve-operationen utan endast Gastric Bypass så får jag väl "hålla till godo" med den. Jag är lite orolig för de så kallade "dumpningarna" man kan få vid GBP - men i övrigt så känns den helt ok, bara något mer extrem än Sleeve.
I alla fall, bollen är satt i rullning, sedan får vi se vad som händer.
Information om Sleeve Gastrectomy
Information om Gastric Bypass
Informationen är hämtad från Centrum För Titthålskirurgi - den privata klinik som min närstående opererades på.
Dagens tillstånd: Trött, ont i huvudet. Känner som vanligt ångest över att behöva ta på mig kläder som sitter obekvämt och sedan behöva vistas bland folk. Ska dock till jobbet så båda är oundvikliga. Depression är för övrigt något jag kämpat mot lika länge som övervikten. Allt från lättare "vardagsdepression" till långa perioder av sjukskrivning för djup depression. Ett problem kommer sällan ensamt verkar det som. Jag vet att en del av min depression har att göra med min övervikt. Depressionen leder dock till att jag ibland tröstäter - eller i mitt fall faktiskt tröstfrossar - något som i sin tur gör att jag går upp i vikt, vilket i SIN tur leder till att jag mår sämre psykiskt. En ond sprial med andra ord.
Idag ringde jag till min läkare och sa att jag var intresserad av att veta mer om Sleeve Gastrectomy, en viktminskningsoperation som känns lite mindre extrem än Gastric Bypass. Doktorn frågade om mitt BMI (idag 37) och undrade om jag hade någon form av diabetes, något som ses som en hög riskfaktor vid svår fetma. Jag har ingen diabetes men dock mitt höga blodtryck och han sa att jag skulle komma på besök 28e september - och att han då kan skicka remiss...
Nu vet jag inte riktigt om det görs Sleeve-operationer genom Landstinget. En närstående gjorde en sådan operation privat - vilket kostade ca 100.000 kr - något jag inte har råd med. Dock, efter att ha sett hennes resultat (-20 kg på 3 månader) så har jag noga övervägt detta alternativ. Visar det sig att Landstinget inte gör Sleeve-operationen utan endast Gastric Bypass så får jag väl "hålla till godo" med den. Jag är lite orolig för de så kallade "dumpningarna" man kan få vid GBP - men i övrigt så känns den helt ok, bara något mer extrem än Sleeve.
I alla fall, bollen är satt i rullning, sedan får vi se vad som händer.
Information om Sleeve Gastrectomy
Information om Gastric Bypass
Informationen är hämtad från Centrum För Titthålskirurgi - den privata klinik som min närstående opererades på.
Dagens tillstånd: Trött, ont i huvudet. Känner som vanligt ångest över att behöva ta på mig kläder som sitter obekvämt och sedan behöva vistas bland folk. Ska dock till jobbet så båda är oundvikliga. Depression är för övrigt något jag kämpat mot lika länge som övervikten. Allt från lättare "vardagsdepression" till långa perioder av sjukskrivning för djup depression. Ett problem kommer sällan ensamt verkar det som. Jag vet att en del av min depression har att göra med min övervikt. Depressionen leder dock till att jag ibland tröstäter - eller i mitt fall faktiskt tröstfrossar - något som i sin tur gör att jag går upp i vikt, vilket i SIN tur leder till att jag mår sämre psykiskt. En ond sprial med andra ord.
Fettotjejen - Introduktion
Idag har jag startat en process!
Jag har alltid varit mer eller mindre överviktig. Mindre de tidiga åren av mitt liv - mer de senaste 15 åren av mitt liv. Jag kommer koncentrera mig på att berätta om de senare 15 åren.
Jag är 163 cm lång. (Något som är ganska viktigt att veta när det handlar om vikt och BMI).
Jag har ett blodtryck på runt 140/105, detta är då MED blodtryckssänkande mediciner.
Jag har som mest under dessa senare år vägt 106 kg (BMI 39 = Fetma 2 eller Svår Fetma).
Som minst har jag vägt 86 kg (BMI 32 = Fetma 1 eller Fetma).
Idag väger jag 99 kg (BMI 37 = Fetma 2 eller Svår Fetma).
Nu till mina kostvanor... Jag äter sällan godis, chips, bakverk osv. Mitt problem är MAT! Jag har på senare tid insett att det inte handlar om något så enkelt som att "sluta äta" eller "lägga om kostvanor". Tro mig, jag har försökt. ALLT. Jag har gått på viktväktarna och gått ner ca 12 kg, som jag sedan gått upp igen - Viktväktar-tänk i bakhuvudet till trots.
Jag har provat extrem GI-kost och gått ner 15 kg, som jag sedan gått upp igen - GI-tänk+Viktväktar-tänk i bakhuvudet till trots.
Jag har fått hjälp av läkare med viktreduceringspiller i form av Reductil och Xenical - utan större framgång.
Jag har gått promenader och tränat måttligt.
Motivationen har funnits - men det har i det långa loppet inte hjälpt.
Jag är matoholist (ett ord som kanske inte finns - men som jag tycker funkar bra.)
Jämför det med alkoholist. För en alkoholist finns mycket hjälp att få. Alkoholism är dessutom något samhället tar på allvar. Att vara "matoholist" är något som folk i allmänhet fnyser åt.
Jag har ett beroende!!! Och jag behöver hjälp!
Krasst kan man väl säga att en alkoholist bara behöver sluta köpa alkohol och så är han på god väg att bli bättre från sitt beroende. En matoholist kan inte "sluta köpa mat". Mat är något alla människor behöver - dagligen. Jag kan dock inte kontrollera mitt ätande. Jag kan äta tills jag är helt mätt och sedan äta igen. Jag vet inte hur många gånger jag fått ångest efter en sådan "ät-attack" och gått och kräkts upp det jag ätit. Andra gånger kan det gå flera dagar utan att jag äter något ordentligt på grund av den ångesten jag känner inför mat - för att sedan frossa helt utan gränser. Det kan dock gå perioder då jag äter ganska "normalt" men sedan kommer en störtdykning ner i överätande, ångest och kräknigar. Under dessa perioder är jag fullt medveten om vad jag gör - men någonstans så tänker jag också "bara en liten portion till" - och det blir förståss inte en liten portion till - utan det blir det som finns kvar i pannor och kastruller. Jag har självklart provat att laga bara EN normal portion - men då finns det ju alltid något extra som snabbt kan slängas ihop bara för att få "lite till"...
Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet att prata om mina ätstörningar men känner att det får komma lite då och då i takt med att jag skriver den här bloggen.
Varför har jag då valt att skriva en blogg?
Jag vill inte ha medlidande. Jag vill helt enkelt göra mitt beroende visuellt för mig själv. Om det dessutom finns andra som kan identifiera sig med det jag berättar och som känner på samma sätt som jag - Att "matoholi" är ett verkligt men underskattat beroende som inte tas på allvar - så är det jättebra.
Vi "matoholister" är många - och det är dags att man i välfärdssverige börjar ta detta problem på allvar.
Jag vill dock tillägga att det jag skriver i denna blogg är högst ovetenskapligt och endast baserat på personliga upplevelser (förutom siffror för BMI osv.) Jag ska försöka lägga ut länkar de gånger jag baserar mina påståenden på vetenskap eller andras funderingar.
Läs vad jag skriver, fundera på det och kommentera gärna.
Till sist vill jag säga:
Det här är bara början!
/Fettotjejen
Jag har alltid varit mer eller mindre överviktig. Mindre de tidiga åren av mitt liv - mer de senaste 15 åren av mitt liv. Jag kommer koncentrera mig på att berätta om de senare 15 åren.
Jag är 163 cm lång. (Något som är ganska viktigt att veta när det handlar om vikt och BMI).
Jag har ett blodtryck på runt 140/105, detta är då MED blodtryckssänkande mediciner.
Jag har som mest under dessa senare år vägt 106 kg (BMI 39 = Fetma 2 eller Svår Fetma).
Som minst har jag vägt 86 kg (BMI 32 = Fetma 1 eller Fetma).
Idag väger jag 99 kg (BMI 37 = Fetma 2 eller Svår Fetma).
Nu till mina kostvanor... Jag äter sällan godis, chips, bakverk osv. Mitt problem är MAT! Jag har på senare tid insett att det inte handlar om något så enkelt som att "sluta äta" eller "lägga om kostvanor". Tro mig, jag har försökt. ALLT. Jag har gått på viktväktarna och gått ner ca 12 kg, som jag sedan gått upp igen - Viktväktar-tänk i bakhuvudet till trots.
Jag har provat extrem GI-kost och gått ner 15 kg, som jag sedan gått upp igen - GI-tänk+Viktväktar-tänk i bakhuvudet till trots.
Jag har fått hjälp av läkare med viktreduceringspiller i form av Reductil och Xenical - utan större framgång.
Jag har gått promenader och tränat måttligt.
Motivationen har funnits - men det har i det långa loppet inte hjälpt.
Jag är matoholist (ett ord som kanske inte finns - men som jag tycker funkar bra.)
Jämför det med alkoholist. För en alkoholist finns mycket hjälp att få. Alkoholism är dessutom något samhället tar på allvar. Att vara "matoholist" är något som folk i allmänhet fnyser åt.
Jag har ett beroende!!! Och jag behöver hjälp!
Krasst kan man väl säga att en alkoholist bara behöver sluta köpa alkohol och så är han på god väg att bli bättre från sitt beroende. En matoholist kan inte "sluta köpa mat". Mat är något alla människor behöver - dagligen. Jag kan dock inte kontrollera mitt ätande. Jag kan äta tills jag är helt mätt och sedan äta igen. Jag vet inte hur många gånger jag fått ångest efter en sådan "ät-attack" och gått och kräkts upp det jag ätit. Andra gånger kan det gå flera dagar utan att jag äter något ordentligt på grund av den ångesten jag känner inför mat - för att sedan frossa helt utan gränser. Det kan dock gå perioder då jag äter ganska "normalt" men sedan kommer en störtdykning ner i överätande, ångest och kräknigar. Under dessa perioder är jag fullt medveten om vad jag gör - men någonstans så tänker jag också "bara en liten portion till" - och det blir förståss inte en liten portion till - utan det blir det som finns kvar i pannor och kastruller. Jag har självklart provat att laga bara EN normal portion - men då finns det ju alltid något extra som snabbt kan slängas ihop bara för att få "lite till"...
Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet att prata om mina ätstörningar men känner att det får komma lite då och då i takt med att jag skriver den här bloggen.
Varför har jag då valt att skriva en blogg?
Jag vill inte ha medlidande. Jag vill helt enkelt göra mitt beroende visuellt för mig själv. Om det dessutom finns andra som kan identifiera sig med det jag berättar och som känner på samma sätt som jag - Att "matoholi" är ett verkligt men underskattat beroende som inte tas på allvar - så är det jättebra.
Vi "matoholister" är många - och det är dags att man i välfärdssverige börjar ta detta problem på allvar.
Jag vill dock tillägga att det jag skriver i denna blogg är högst ovetenskapligt och endast baserat på personliga upplevelser (förutom siffror för BMI osv.) Jag ska försöka lägga ut länkar de gånger jag baserar mina påståenden på vetenskap eller andras funderingar.
Läs vad jag skriver, fundera på det och kommentera gärna.
Till sist vill jag säga:
Det här är bara början!
/Fettotjejen
