fettotjejen

Jaha. Ännu en myt är krossad. VEM i hela världen är det som tutat i mig att man tar och knipsar bort lite från livmodertappen när man gör cellprov? Vem är egentligen fel ord - eftersom jag hört det från många och på fler olika håll. Cellprovet var en baggis - inget alls att vara nervös för! :)

Nu filmer! :D
Miiqa - japp, jag har sett The Butterfly Effect. Mycket bra film!
Jeanette - jag kan absolut inte se Rädda Willy-filmerna, jag gråter å gråter. De andra filmerna du nämnde har jag inte sett faktiskt.

Ja jo, ni läste rätt - det där med gråter. Det må vara så att jag älskar skräckfilmer o dyl men jag är fortfarande en liten softis som gråter för minsta lilla på film. Klarar för sjutton inte ens av att se Lejonkungen. Då menar jag inte när Simbas pappa dör - givetvis gråter jag då med, men för mig börjar det redan när Simba föds och hålls upp för allmän beskådan inför hela riket. Det är ju så himla fint att jag får ont i hjärtat - och så bölar jag. Jag grät ju till och med när jag var och såg den första Transformers-filmen på bio.
Något av det värsta i gråtväg var dock när jag en dag kollade på De Dimhöljda Bergens Gorillor, en riktigt gråtis som handlar om Dian Fosseys liv tillsammans med Afrikas bergsgorillor. KLART sevärd! Direkt efter den filmen kollade jag på Project X, en film om en militär som skall jobba med chimpanser i något som kallas just Project X. Denna film är kanske inte speciellt bra, egentligen, men att se den direkt efter De Dimhöjlda Bergens Gorillor blev lite för mycket! haha