fettotjejen

Har haft ett par dagar nu där jag inte mått så bra. Kan sammanfatta dessa dagar med ett par ord: ångest, pizza, promenader, choklad, förvirrad... Orkar faktiskt inte dra den långa versionen...

Idag känner jag mig dock så pass psykiskt uppåt att jag orkar skriva ett litet inlägg. Har äntligen städat idag. Kändes på sätt och vis som jag städade bort lite inuti mig själv samtidigt som jag städade utanför mig själv. Jag har absolut inga problem med stök hemma hos andra - men hemma hos mig själv är det som att ett stökigt och rörigt hem = stökig och rörig hjärna. Ibland känns det dock bara som ett så stort projekt att städa... Kanske för att jag blir sorteringsfanatiker när jag väl börjar. Idag lyckades jag dock, med möda, att lägga saker på sin plats utan att börja sortera och omorganisera!!! Yay för mig.

Shit - ju mer jag skriver i den här bloggen desto mer känner jag mig som värsta psykot... Jag hoppas det låter värre än vad det är - men förmodligen är det inte så... Det är säkert värre än vad det verkar...

Hmmm - det här kanske kan låta ganska fel - men då får det göra det. Jag bestämde mig idag för att inte försöka gå ner något i vikt innan jag vet hur det blir med remissen. Det verkar ju dumt att gå ner ett par kilo - få lite lägre BMI och då få avslag för operationen. (Jag skulle gjort allt det här när jag vägde 106 kg.)
Jag frågade min doktor lite skämtsamt när jag var där vad man gör om man får avslag... "Går man hem och äter upp sig då och provar igen"... Hans svar var inte direkt vad jag förväntade mig "Ja. Så sjukt är tyvärr systemet"... Jag vill faktiskt inte få avslag för att jag inte är tillräckligt fet - men jag vill väl egentligen inte fetta på mig heller... Har ingen som helst aning om hur lång tid det tar att få svar på remissen...

Jag hatar att vänta, jag hatar ovissheten...